Nu är det inte långt till första steget. Fredrik och jag följer Tuvas snabba framfart med spänning och fascination. Tänk att hon redan är ett år till hösten... var ju alldeles nyss man gick runt med en kalaskula:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej å hå vad det går undan.Jag kan bara hålla med dig Sofia att det känns alldeles nyss som vi låg i vår säng och tittade på Ernst sommartorp och du hade en gó och rund mage.Nästa gång vi träffar Tuva så springer hon väl själv.
Så stor hon har blivit, lillan. O så mallig hon är när hon knatar omkring. Måste vara en fantastisk upplevelse att kunna ta sig fram så fort och komma så högt upp. Kram till er alla.
Sicken tjej! Hon har fattat det där med gåvagn, det gjorde aldrig Jonathan. Han vände den upp och ner och snurrade på hjulen istället, det tyckte han var spännande!
Visst är det konstigt hur fort tiden går när man fått barn, det händer så mycket i deras utveckling hela tiden och man hinner knappt med själv!
Skicka en kommentar